Kärlek alltså.. Det finns ju många olika sorter av kärlek tycker jag. Jag har en speciell kärlek till min familj och en till mina vänner, sen tror jag att min kärlek till en pojkvän hade sett annorlunda ut. Dock kommer alltihop ifrån hjärtat. Varje bit måste finnas där för att jag ska kunna känna mig hel. 
Alla måste ha kärlek. Man måste älska, och man måste känna sig älskad. Det måste inte vara förhållande kärlek, men man måste känna sig behövd.

Familjen är kärnan i mitt liv. Där finns kärlek, trygghet och hjälp. Utan er hade jag inte kommit långt här i livet.
Jag har inte mycket erfarenhet av pojkväns kärlek. Just den här gången är det väldigt nytt. Fortfarande som vänskaps kärlek. Känns väldigt konstigt att säga kärlek, jag förknippar det med älskar. Men jag kan inte säga att jag älskar honom, och jag kan inte riktigt säga att han bara är min vän. Han är i mina tankar nästan hela tiden och jag märker stor skillnad på mig själv när jag inte är med honom. Jag kan vara sur och irriterad men när jag har varit med honom blir allt genast mycket bättre, så jag antar att jag behöver honom. Ungefär så.

Min kärlek till mina vänner vet jag inte riktigt hur jag ska förklara. Ibland kan jag råka ta er förgivet, men ni är alla så otroligt viktiga för mig. Vad hade jag gjort utan er? Jag kan inte ens tänka mig det. Jag tycker synd om dem som inte känner er, för ni är alla innerligt unika.

Till alla er vänner och familj som läser min blogg, jag älskar er!