Det var en dag i April 2009. Mitt lag, som förövrigt var helt nytt, vi hade inte spelat tillsammans förut, hade spelat Gbg-cup hela helgen. Börjar lite knakigt, men gick bättre och bättre. Tillslut stod vi där. Hela hallen var ner släckt, vi var uppradade på rad och skulle strax springa in på planen. Vi var i final! Jag var lagkapten och skulle springa in först. Adrenalinet var på topp. 
Själva matchen var en riktig nagelbitare den med. De andra ledde med 3-2, och med bara någon sekund kvar gör vi mål! Det går till förlängning och tillslut straffar. Efter fem straffar var stod vi som segare! Det är något av det häftigaste jag känt! Även om det var en ganska liten grej så har jag aldrig varit så glad. 
Detta kommer alltid finnas där, och den känslan kommer jag försöka uppnå i hela mitt liv.